Det är heeelt fantastiskt att se soluppgången spegla sig på marken, genom ett flygplansfönster...! ❤
Men kan inte hjälpa att med skakande svettiga händer tänka "jag är inte rädd jag kan flyga, jag är inte rädd jag KAN flyga" vid varje start...

Nu är vi i alla fall framme i Umeå,
*tjohej jag överlevde*
och en tvådagars konferens står på schemat.

Hörs, hej!