Känner mig lite som Ronjas pappa, när han efter mången tid återfår sin dotter i famnen där i skogen...
-JAG HAR MITT BARN!!!!!

Ja, det har jag. ❤ och känslan går inte att beskriva med ord!
Hon kastade sig runt halsen på mig och sa att hon saknat mig, och ni kan ju gissa om mina ögon förblev torra...

Nu är det färdigpillat på den här telefonen för idag gott folk för nu ska jag bara hålla om och gosa och mysa tills vi får skavsår eller somnar!!



So long världen!