Där finns just nu...ingenting.
Ett tomt skal. Mörker.

Huset är åter i det skick som vi fann det för tre år sedan, i väntan på att någon ska hänga upp den första tavlan eller knuffa runt en möbel för att den ska passa sin plats. I väntan på värme och nya skratt.
Idag är ingen bra dag. För mig.
Jag vill inte skiljas! Jag vill att allting ska vara mitt, för alltid. Som jag alltid har. Jag har gråtit många tårar över det jag kommer sakna, och det som aldrig kommer bli. Men 'the point of no return' är här vare sig jag vill det eller inte, och 10.30 idag blir min hemnyckel någon annans.
Jag är glad för deras skull, men för min egen del så skulle jag likagärna kunnat bli överkörd av ett tåg. SÅ känns det inom mig och jag kommer spricka av sorg snart...

Tog mig en allra sista stund i uterummet nu i morse då regnet föll på altantaket, gick den vägen ut och norpade mig några sista rödvinbär när jag traskade över gräsmattan. Och någonstans i mig så kändes det lite bättre att lämna det så, att gå ut samma väg som jag kom dit den första gången. Över gräsmattan. Då visserligen en vårkväll och nu en höstmorgon, men dock i samma dunkel.

Tack för allt! ❤

-Men fan man vill ju bara hoppa i sängen!!
SÅ glad kände jag mig när jag kom hem från en kvällsfika hos Emilie och Patrik och den sötaste söta lille Hilding igår.. ^^
Inte bara att jag fick köksbordet sålt igår, lägenheten var såpass klar att jag skulle kunna sova, och har sovit, första natten i den, utan sen även en obeskrivlig lycka (eller sockershock??) efter fruktsallad med chokladsås...och ett besked som vände vintervärlden till sommarsol ❤
We're going up up up up up!! ;)

Klockan är kvart över armen, dags att jobba! Puss

Mot Ikea! Jag mamma och lillan :)
Det blir inte så mycket mer än en liten inhandling av lampor och annat småkrafs, och att åka 20 mil bort för att göra det kanske känns lite overkill haha - men skönt att få lite luftombyte oxå! Sängen som vi tänkt att få med oss hem från den här resan, den tog vi och köpte i stan istället tidigare i veckan :D
Vi och vi förresten... Jag har just nu efter kaffe till mig och mamma, och en påse äpplebitar till Alva, SEXTIOTRE kronor i plånkan och de ska räcka fram till onsdag. Fan va bra. Ska nog försöka att inte pilla på alltför dyra prylar idag... ;)

Tjingeling!

Alltid förberedd för storm? Hm, det vet jag inte om jag kan påstå.. Men jag kan i alla fall tänka tills det knappt finns nåt kvar, och jag har känslor utan uppehåll. Jag ljuger för för mig själv när jag säger att jag inte gråter längre. Jag faller isär av mina tankar. Jag faller isär av detta pusslande med glädje och sorg som dag efter dag avlöser varann. Precis när man tror att det börjar gå mot bra så är det nåt nytt som trampar ner en i den här gyttjan lite lite till... Det går framåt i lägenheten. Tumme upp för det! Och många tusen tack till mina föräldrar som ställt upp som de gjort. ❤ Att jag knappt får se mitt barn på en månad är tyvärr den hårda konsekvens som att äga ett hus - inte ens en månad till - och att renovera på ett annat ställe samtidigt, står för. :( Men snart så. Och grattis till mig, hösten är här... Jag som brukar må så bra när det blir höst redan som det är... Missförstå mig rätt! Hösten är fantastiskt vacker med alla sina färger, men det är ändå nånting med den som river sönder mig inifrån och jag kan inte förklara det. Och så stoppar vi in lite mer vardagskaos på det så får vi se hur det går... Jag har förlorat en tävling, men vunnit ett val. Men att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av, det kommer jag aldrig lyckas med. Jadå papi, jag ska 'gå över bron' :) Men känns som att jag skulle behöva en spark i baken för att inte hoppa när jag kommit halvvägs..