Har varit uppe sen sex i morse, och känner mig lagom knasig i bollen nu.
Alva somnade nu vid halv två - jag vet, på tok för sent! :(
Men hon har inte alls visat att hon varit i slumringstankar...
Vilket också betyder att den lilla sömn jag hade hoppats få (grymt trött idag!)
inte heller blivit av än.
När jag blir trött blir jag även lite "bakom flötet" inser jag.
Hmm kanske inte bara då förresten haha :)
Men snäppet knasigare,
för jag kommer liksom på mig att göra en berättelse av vad jag håller på med..
(kanske en outtalad någonstans i mitt inre instängd längtan om att bli författare??)

Nåja, här får ni ett smakprov - i berättelseform - på vad som skedde strax efter Alva somnat...
Är ni redo? ;)


"Så där stod jag,
ögonen halvt slutna av snöblindhet där jag tittade ut genom köksfönstret,
fundersamt rörande i koppen med smält smör och oboypulver..
En gång i tiden, den tid då jag fortfarande bodde hemma hos mina föräldrar
och inte kunde köpa precis vad jag ville, när jag ville,
var min lösning på att stilla sockerbegäret en näve havregryn, en likastor med socker,
och så förstås en klick smör, avdragen sådär mot insidan av kanten på koppen,
som jag precis gjorde innan jag ställde in koppen med blivande chokladsås i mikron...
Så förunderligt att såna små små saker som att dra av smöret i en kopp
kan få både lukt och smak att komma tillbaka.
Trots att jag nu inte rört ihop en sådan blandning på år och dar.
Såsen var nu färdig, och jag tömde den lite serveringssnyggt över vaniljglassen jag lagt upp,
piffade till den med turkosblått strössel, och slängde sen en sista blick ut genom fönstret,
snön nästan vitare och mer bländande än sekunden tidigare,
innan jag tog min skål med "sockerstill" - alla ingredienser nu köpta för egna pengar -
och tog mig ner till soffan för att avnjuta vad jag åstakommit..."



Weird, right?



Hmm, kanske ska ta och slänga ihop en sån där sörja.
Verkar ju inte kunna sluta tänka på den just nu i alla fall.
:)

Stå emot frestelser är inte riktigt min starka sida....


Glass. MIN glass. :)