I´m back! :)
Okej :)
Är väl medveten om att det var sexton dagar sen senaste inlägget,
men också så längesen våran lilla plutta kom till världen ♥
och har liksom inte kännt att jag haft varken ork eller tid att sätta mig framför datorn sen dess...
Är väl medveten om att det var sexton dagar sen senaste inlägget,
men också så längesen våran lilla plutta kom till världen ♥
och har liksom inte kännt att jag haft varken ork eller tid att sätta mig framför datorn sen dess...
Efter att jag varit nere på förlossningen sist så fick jag knepigt ont i magen natten som kom, och på morgonkvisten hade jag små ont-attacker två gånger i timmen - men inget som jag tänkte mycket mer på än så. Hade en tid hos barnmorskan halv tolv, och då hade dessa attacker kommit lite närmare
så vi skrattade lite när vi satt därnere
och hon sa att "jaaa man får väl se om det händer nåt under helgen"
Orkade inte stanna kvar på stan efteråt, utan ville bara hem och lägga mig i badkaret.
Det var tänkt att jag Robin och Isac skulle käka lunch på stan, men de fick helt enkelt göra det utan mig.
så vi skrattade lite när vi satt därnere
och hon sa att "jaaa man får väl se om det händer nåt under helgen"
Orkade inte stanna kvar på stan efteråt, utan ville bara hem och lägga mig i badkaret.
Det var tänkt att jag Robin och Isac skulle käka lunch på stan, men de fick helt enkelt göra det utan mig.
Låg i badkaret och insåg att jag förmodligen börjat få värkar *jippiiiie*
Mari kom sen förbi och höll mig sällskap ett tag, och vi började klocka dem för skoj skull.
Jag satt i soffan och skrattade mig igenom de första, trots att de faktiskt började göra RIKTIGT ont!
Men ibland är det bara lättare att skratta :)
Mari åkte sen hem, och jag kastade mig ner i ett bad till
då jag hoppades att värmen skulle ta bort lite av det onda.
Eh... icke!
Robin kom hem och hittade en värktimer på internet så vi fortsatte klocka ett tag.
Det var lite ojämnt men de flesta låg mellan fyra, fem minuter så tillslut kändes det som
att det var dags att ringa förlossningen och berätta läget :)
Har ett bra tag nu tänkt "hur i helvete ska man veta hur en värk känns!?"
Men det går helt enkelt inte ta fel på en sån. Man bara vet.
Ingen smärta what so ever emellan och sen bara PANG! så kan man inte andas...
...sjukt.
Nu tänker jag faktiskt fortsätta min berättelse, och den innehåller en hel förlossning
så ni som inte vill veta mer - sluta läs.
Vid sextiden kände jag att jag inte klarade av detta längre på egen hand,
så vi packade ihop oss och åkte ner till sjukhuset.
Hamnade på ett typ undersökningsrum först där en sköterska konstaterade
att jag var öppen två centimeter, men fick ligga och andas en centimeter till innan vi sen bytte rum
och fick boa in oss på ett annat där vi sen blev kvar hela natten... :)
Fick akupunktur nästan på en gång, en nål i pannan, en i vardera hand,
och sju nålar alldeles nedanför magen. Klumpigt värre så stötte jag i både det ena och det andra
och tryckte in de där nålarna jag hade på händerna -fler än en gång-
så tillslut fick jag be jag om att få dem bortplockade.
Testade sen på det där med lustgas, vilket inte alls var så jäkla enkelt kan jag tala om!
Man ska ju börja andas minst 30 sekunde INNAN värken för att det ska hjälpa, men hur lätt är det då?
Nicht.
Blev förstås snurrig, och började fnissa där jag låg. Har inte varit full på nio månader så det var en lite mystisk känsla som spred sig i kroppen, och jag fick lite svårt att prata en sväng.
Hade jätteproblem med att andas rätt i den där koppen också, och trodde mest att jag skulle kräkas,
så en sköterska kom och plockade bort koppen så jag fick suga direkt på röret istället haha.
Mycket bättre :)
Och älskade Robin servade mig med päron mer och zoo (det var för övrigt det enda jag ville ha)
Fick förstås bara ondare och valde att ta en ryggbedövning, vilket då kändes som enda räddningen
för jag trodde jag skulle dö ett tag!
Nja lite överdrivet kanske, men smärtan var i alla fall obeskrivlig.
Minns inte riktigt allt som hände, för jag låg tillslut och sög på den där lustgasen
mellan värkarna också för de kom så jäkla tätt.
Fick hinnan sönderstucken, och knepigt kändes det, men jäkligt skönt på samma gång
när allt varmt vatten bara rann ur mig :)
Men värkarna däremot blev ju bara kraftigare...
Så när läkaren la bedövningen så var det rent psykiskt ett otroligt ryck för mig.
-fick i efterhand höra att den inte tagit,
men just då kände jag bara "om jag inte fått den så hade jag inte överlevt"
Det var i alla fall dags att krysta ut knodden,
och jag trodde jag skulle klara det bättre än jag tydligen gjorde,
för på slutet ville jag mest bara åka hem och skita i allt,
och jag kunde verkligen inte göra annat än att skrika!
och alla andra skrek på mig att hålla andan och trycka...
Jo hej du.
När de hotade med sugklockan måste jag fått nya krafter,
för den har jag vägrat så länge jag kan minnas.
ALDRIG att de skulle få slita ut barnet ur mig! Har bara hört skräckhistorier om den metoden,
och som de skriker på tv när de klockas, så nej tack!
Men jag klarade det inte på egen hand, utan tackar gud för den sista sköterskan som kom in och la sig på min mage för att hjälpa till. Utan henne hade jag nog fortfarande varit kvar därnere :)
02.04 behagade mini däremot att visa sig (vi slapp fredag den 13:e i alla fall, tjohoo!)
och sekunden hon ploppade ut ur mig så försvann all smärta!
Från att tro att man ska dö för att det gör så ont - till ingenting. Absolut ingenting.
Samtidigt höll Robin på att gråta ihjäl sig, så innan jag ens fått upp lilla fröken på magen så fick jag trösta honom och försöka se till så att han inte skulle svimma.
Tiden rullade sen på jättefort, första amningsförsöket, moderkakan drogs ut, blev ihopsydd (fick klippas), duschade, och plötsligt var klockan halv fem på morgonen och vi fick födelsedagsfika
innan vi plockade ihop oss och traskade iväg till ett nytt rum.
Jag trodde jag hade satt upp håret i en bra knut innan, men när allt var över insåg jag att jag förmdligen skulle behöva raka av det för att bli normal igen,
men hon som förlöste lillan tog och kammade ut det värsta,
och sen fixade balsamet resten :)
Svårt att sitta kan jag tala om att det var de närmsta dagarna, och toalettbesöken ett helvete haha!
Men det var skönt att bli uppassad på sjukhuset, alla var så himla trevliga därnere
så det var nästan tråkigt att åka hem :(
Första natten hemma rann mjölken till i mina bröst kan jag tala om...
Vaknade och trodde jag skulle sprängas! Och när lillan gnydde så läckte jag som ett såll.
Försökte mata henne, men lyckades förstås inge vidare.
Kan tillägga att man blir mycket ledsen då.
Önskade att jag hade en knapp jag kunde trycka på precis som på sjukhuset,
och en sköterska bara skulle komma in och lägga henne tillrätta och allt skulle vara bra igen.
Men helt plötsligt är man ensam.
Och ensammast i hela världen!
:(
Men Robin var jättesnäll hela tiden, och köpte både amningsnapp, pump och nappflaska
för att göra det enklare för mig. Tack så mycket älskling ♥
Nu fungerar allt som det ska, men första veckan var svår.
Och hör och häpna!
Trodde aldrig jag skulle säga det... men byta blöjor är ju inte så svårt och äckligt som jag föreställt mig :)
Mari kom sen förbi och höll mig sällskap ett tag, och vi började klocka dem för skoj skull.
Jag satt i soffan och skrattade mig igenom de första, trots att de faktiskt började göra RIKTIGT ont!
Men ibland är det bara lättare att skratta :)
Mari åkte sen hem, och jag kastade mig ner i ett bad till
då jag hoppades att värmen skulle ta bort lite av det onda.
Eh... icke!
Robin kom hem och hittade en värktimer på internet så vi fortsatte klocka ett tag.
Det var lite ojämnt men de flesta låg mellan fyra, fem minuter så tillslut kändes det som
att det var dags att ringa förlossningen och berätta läget :)
Har ett bra tag nu tänkt "hur i helvete ska man veta hur en värk känns!?"
Men det går helt enkelt inte ta fel på en sån. Man bara vet.
Ingen smärta what so ever emellan och sen bara PANG! så kan man inte andas...
...sjukt.
Nu tänker jag faktiskt fortsätta min berättelse, och den innehåller en hel förlossning
så ni som inte vill veta mer - sluta läs.
Vid sextiden kände jag att jag inte klarade av detta längre på egen hand,
så vi packade ihop oss och åkte ner till sjukhuset.
Hamnade på ett typ undersökningsrum först där en sköterska konstaterade
att jag var öppen två centimeter, men fick ligga och andas en centimeter till innan vi sen bytte rum
och fick boa in oss på ett annat där vi sen blev kvar hela natten... :)
Fick akupunktur nästan på en gång, en nål i pannan, en i vardera hand,
och sju nålar alldeles nedanför magen. Klumpigt värre så stötte jag i både det ena och det andra
och tryckte in de där nålarna jag hade på händerna -fler än en gång-
så tillslut fick jag be jag om att få dem bortplockade.
Testade sen på det där med lustgas, vilket inte alls var så jäkla enkelt kan jag tala om!
Man ska ju börja andas minst 30 sekunde INNAN värken för att det ska hjälpa, men hur lätt är det då?
Nicht.
Blev förstås snurrig, och började fnissa där jag låg. Har inte varit full på nio månader så det var en lite mystisk känsla som spred sig i kroppen, och jag fick lite svårt att prata en sväng.
Hade jätteproblem med att andas rätt i den där koppen också, och trodde mest att jag skulle kräkas,
så en sköterska kom och plockade bort koppen så jag fick suga direkt på röret istället haha.
Mycket bättre :)
Och älskade Robin servade mig med päron mer och zoo (det var för övrigt det enda jag ville ha)
Fick förstås bara ondare och valde att ta en ryggbedövning, vilket då kändes som enda räddningen
för jag trodde jag skulle dö ett tag!
Nja lite överdrivet kanske, men smärtan var i alla fall obeskrivlig.
Minns inte riktigt allt som hände, för jag låg tillslut och sög på den där lustgasen
mellan värkarna också för de kom så jäkla tätt.
Fick hinnan sönderstucken, och knepigt kändes det, men jäkligt skönt på samma gång
när allt varmt vatten bara rann ur mig :)
Men värkarna däremot blev ju bara kraftigare...
Så när läkaren la bedövningen så var det rent psykiskt ett otroligt ryck för mig.
-fick i efterhand höra att den inte tagit,
men just då kände jag bara "om jag inte fått den så hade jag inte överlevt"
Det var i alla fall dags att krysta ut knodden,
och jag trodde jag skulle klara det bättre än jag tydligen gjorde,
för på slutet ville jag mest bara åka hem och skita i allt,
och jag kunde verkligen inte göra annat än att skrika!
och alla andra skrek på mig att hålla andan och trycka...
Jo hej du.
När de hotade med sugklockan måste jag fått nya krafter,
för den har jag vägrat så länge jag kan minnas.
ALDRIG att de skulle få slita ut barnet ur mig! Har bara hört skräckhistorier om den metoden,
och som de skriker på tv när de klockas, så nej tack!
Men jag klarade det inte på egen hand, utan tackar gud för den sista sköterskan som kom in och la sig på min mage för att hjälpa till. Utan henne hade jag nog fortfarande varit kvar därnere :)
02.04 behagade mini däremot att visa sig (vi slapp fredag den 13:e i alla fall, tjohoo!)
och sekunden hon ploppade ut ur mig så försvann all smärta!
Från att tro att man ska dö för att det gör så ont - till ingenting. Absolut ingenting.
Samtidigt höll Robin på att gråta ihjäl sig, så innan jag ens fått upp lilla fröken på magen så fick jag trösta honom och försöka se till så att han inte skulle svimma.
Tiden rullade sen på jättefort, första amningsförsöket, moderkakan drogs ut, blev ihopsydd (fick klippas), duschade, och plötsligt var klockan halv fem på morgonen och vi fick födelsedagsfika
innan vi plockade ihop oss och traskade iväg till ett nytt rum.
Jag trodde jag hade satt upp håret i en bra knut innan, men när allt var över insåg jag att jag förmdligen skulle behöva raka av det för att bli normal igen,
men hon som förlöste lillan tog och kammade ut det värsta,
och sen fixade balsamet resten :)
Svårt att sitta kan jag tala om att det var de närmsta dagarna, och toalettbesöken ett helvete haha!
Men det var skönt att bli uppassad på sjukhuset, alla var så himla trevliga därnere
så det var nästan tråkigt att åka hem :(
Första natten hemma rann mjölken till i mina bröst kan jag tala om...
Vaknade och trodde jag skulle sprängas! Och när lillan gnydde så läckte jag som ett såll.
Försökte mata henne, men lyckades förstås inge vidare.
Kan tillägga att man blir mycket ledsen då.
Önskade att jag hade en knapp jag kunde trycka på precis som på sjukhuset,
och en sköterska bara skulle komma in och lägga henne tillrätta och allt skulle vara bra igen.
Men helt plötsligt är man ensam.
Och ensammast i hela världen!
:(
Men Robin var jättesnäll hela tiden, och köpte både amningsnapp, pump och nappflaska
för att göra det enklare för mig. Tack så mycket älskling ♥
Nu fungerar allt som det ska, men första veckan var svår.
Och hör och häpna!
Trodde aldrig jag skulle säga det... men byta blöjor är ju inte så svårt och äckligt som jag föreställt mig :)
2 KOMMENTARER | Allmänt | 2009-11-30 @ 15:51:20
Inte än.
Precis ätit en mycket sen middag, efter ett besök nere på förlossningen...
Trodde att jag börjat läcka lite fostervatten, så jag ringde ner och kollade vad de tyckte jag skulle göra,
och eftersom det är så svårt att säga över telefon så ville de ha ner mig dit så de kunde ta lite tester.
Hade skyhögt blodtryck, förmodligen eftersom jag var så uppe i varv över att
"om det var vattenavgång skulle jag mest troligt få bli igångsatt inom 24 timmar"
Eh.. jahaaa....
Men efter att alla värden var kollade, urinprov, ultraljud, massa klämmande på magen och gynkoll
så konstaterades det i alla fall att det inte var vatten som sipprat ut de senaste två dagarna
*skönt!*
och vi fick åka hem igen!
Men vi så menar jag då både mig själv, Robin och stackars Isac
-som förmodligen fått men för livet av den lilla resan dit ner haha :)
Nädå, han försvann rätt fort i korridoren därnere och letade upp en tv så det gick nog bra...
Robin däremot var skakis ett bra tag,
så om han överhuvudtaget är vid medvetande när det väl händer lär ju visa sig(!)
Men det kändes jätteskönt att i alla fall fått se vart vi ska ta vägen sen, och när vi ändå var där så fick
vi även titta in i ett förlossningsrum.
Hihi vad knepigt! Det finns liksom ingen återvändo nu :)
Snart är vi verkligen tre...
♥
Ska gå ner och äta en skål med glass nu jag,
kanske kan reta upp magen lite för att skynda på det hela...
Trodde att jag börjat läcka lite fostervatten, så jag ringde ner och kollade vad de tyckte jag skulle göra,
och eftersom det är så svårt att säga över telefon så ville de ha ner mig dit så de kunde ta lite tester.
Hade skyhögt blodtryck, förmodligen eftersom jag var så uppe i varv över att
"om det var vattenavgång skulle jag mest troligt få bli igångsatt inom 24 timmar"
Eh.. jahaaa....
Men efter att alla värden var kollade, urinprov, ultraljud, massa klämmande på magen och gynkoll
så konstaterades det i alla fall att det inte var vatten som sipprat ut de senaste två dagarna
*skönt!*
och vi fick åka hem igen!
Men vi så menar jag då både mig själv, Robin och stackars Isac
-som förmodligen fått men för livet av den lilla resan dit ner haha :)
Nädå, han försvann rätt fort i korridoren därnere och letade upp en tv så det gick nog bra...
Robin däremot var skakis ett bra tag,
så om han överhuvudtaget är vid medvetande när det väl händer lär ju visa sig(!)
Men det kändes jätteskönt att i alla fall fått se vart vi ska ta vägen sen, och när vi ändå var där så fick
vi även titta in i ett förlossningsrum.
Hihi vad knepigt! Det finns liksom ingen återvändo nu :)
Snart är vi verkligen tre...
♥
Ska gå ner och äta en skål med glass nu jag,
kanske kan reta upp magen lite för att skynda på det hela...
2 KOMMENTARER | Allmänt | 2009-11-12 @ 22:31:59
Zzzz....
För andra dagen i rad kan jag inte somna om igen när Robin åkt till jobbet...
Eftersom han inte tycks klara av att ta sig ur sängen själv så måste även jag ställa alarm,
och automatiskt så måste jag ju då hålla lite koll så att han faktiskt kliver upp!
Och sen är det alltså omöjligt att somna om.
:(
Igår när jag låg där och funderade fick jag plötsligt en snilleblixt (tyckte jag själv)
Brevbäraren har knackat på TVÅ gånger och bett oss sätta upp brevlådan
- som har stått på marken sen staketbytet...
och då senast i fredags.
De har tydigen ingen skyldighet att lämna post överhuvudtaget, om lådan inte sitter minst 60 cm upp,
och gärna på framsidan förstås (våran har också stått bakom staketet)
så att det gått bra såhär länge kanske vi ska vara glada för.
Men efter andra tillsägelsen är det kanske läge att göra nåt åt saken!
Pratade med Robin om detta och kom fram till att den måste upp under helgen i alla fall,
om så bara tills vidare, eftersom vi vill ha en vit låda istället för den vi har nu.
Men när det blev måndag morgon så var ju lådan ändå inte på plats...
*pinsamt*
Så jag drog på mig Robins morgonrock och hoppade i hans skor
och med ett gäng kattstrypare i näven klev jag utanför dörren igår morse strax efter fem
för att fixa en provisorisk upphängning av lådan
Men det var inte så jäkla lätt ska jag tala om!
:)
Den är rätt tung, och de där jäkla snörena for åt alla håll precis när man trodde att det skulle gå vägen
Såååå tyyypiskt!!
Om någon sett mig därute måste de trott att jag rymt från psyket...
Gravid kvinna i morgonrock, skor som passat på Långben, och med en brevlåda under armen!
Jodå.
Senare under dagen fick jag finbesök
Kickan och Agnes kom förbi och fikade och klappade lite på magen.
Agnes tog sen och bäddade om spjälsängen litegrann, först åt nallarna
men hon hann även med att ligga i den en sväng själv.
Sötnöt där:)
Var sen ner på dansskolan och plockade ihop mina grejer,
då jag räknat med att jag inte ska dit nåt mer i år.
Men om nu inte lill*n behagat komma ut innan nästa måndag
ska jag nog förbi i alla fall och säga tack och hejdå, för det missade jag totalt igår.
Något förrvirrad kanske? :)
Har sovit riktigt dåligt inatt, och haft jätteont i magen.
Eller för att vara mer exakt, ordentlig mensvärk!
När jag säger "ont i magen" till Robin så blir han så nervös att nåt ska vara fel
så jag måste nog sluta använda det uttrycket.
Får dock hoppas på att inget vatten går idag, då han och Dan åker till Ö-vik för att kolla hockey
och inte kommer tillbaka förrän inatt (!)
Ska göra allt jag kan för att knipa i alla fall ETT dygn till :)
Om man nu har nåt att säga till om där haha...
Eftersom han inte tycks klara av att ta sig ur sängen själv så måste även jag ställa alarm,
och automatiskt så måste jag ju då hålla lite koll så att han faktiskt kliver upp!
Och sen är det alltså omöjligt att somna om.
:(
Igår när jag låg där och funderade fick jag plötsligt en snilleblixt (tyckte jag själv)
Brevbäraren har knackat på TVÅ gånger och bett oss sätta upp brevlådan
- som har stått på marken sen staketbytet...
och då senast i fredags.
De har tydigen ingen skyldighet att lämna post överhuvudtaget, om lådan inte sitter minst 60 cm upp,
och gärna på framsidan förstås (våran har också stått bakom staketet)
så att det gått bra såhär länge kanske vi ska vara glada för.
Men efter andra tillsägelsen är det kanske läge att göra nåt åt saken!
Pratade med Robin om detta och kom fram till att den måste upp under helgen i alla fall,
om så bara tills vidare, eftersom vi vill ha en vit låda istället för den vi har nu.
Men när det blev måndag morgon så var ju lådan ändå inte på plats...
*pinsamt*
Så jag drog på mig Robins morgonrock och hoppade i hans skor
och med ett gäng kattstrypare i näven klev jag utanför dörren igår morse strax efter fem
för att fixa en provisorisk upphängning av lådan
Men det var inte så jäkla lätt ska jag tala om!
:)
Den är rätt tung, och de där jäkla snörena for åt alla håll precis när man trodde att det skulle gå vägen
Såååå tyyypiskt!!
Om någon sett mig därute måste de trott att jag rymt från psyket...
Gravid kvinna i morgonrock, skor som passat på Långben, och med en brevlåda under armen!
Jodå.
Senare under dagen fick jag finbesök
Kickan och Agnes kom förbi och fikade och klappade lite på magen.
Agnes tog sen och bäddade om spjälsängen litegrann, först åt nallarna
men hon hann även med att ligga i den en sväng själv.
Sötnöt där:)
Var sen ner på dansskolan och plockade ihop mina grejer,
då jag räknat med att jag inte ska dit nåt mer i år.
Men om nu inte lill*n behagat komma ut innan nästa måndag
ska jag nog förbi i alla fall och säga tack och hejdå, för det missade jag totalt igår.
Något förrvirrad kanske? :)
Har sovit riktigt dåligt inatt, och haft jätteont i magen.
Eller för att vara mer exakt, ordentlig mensvärk!
När jag säger "ont i magen" till Robin så blir han så nervös att nåt ska vara fel
så jag måste nog sluta använda det uttrycket.
Får dock hoppas på att inget vatten går idag, då han och Dan åker till Ö-vik för att kolla hockey
och inte kommer tillbaka förrän inatt (!)
Ska göra allt jag kan för att knipa i alla fall ETT dygn till :)
Om man nu har nåt att säga till om där haha...
0 KOMMENTARER | Allmänt | 2009-11-10 @ 09:42:40
Äntligen är han här! :)
Som jag har längtat! :)
Det har kännts som en evighet måste jag säga...
...Robin har alltså kommit hem från jobbet, och inget annat :)
Men om jag lyckades lura nån med min rubrik så var ju det ett plus i kanten haha...
Näe ingen snook än, tio dagar kvar, och jag HOPPAS verklligen jag slipper gå mycket längre än så för jag börjar faktiskt bli trött på att vänta. Nio månader har gått mycket fort,
men slutspurten känns så fruktansvärt lååååång!
Vi hade både barnmorskebesök och sista mötet med föräldragruppen i torsdags,
så för att spara lite pengar parkerade vi på våran gamla parkering vid lägenheten
och gick sen ner på stan...
(det är fortfarande ingen som flyttat in där, knepigt...)
och eftersom det var lite kallt så försökte jag ju dra igen min jacka!
Trångt var det vill jag lova, och inte blev det någe bättre när Robin så skrattade åt mig
och tyckte jag såg ut som ett övermoget conference-päron.
*hmpf*
Okej då, lite bättre blev det faktiskt - jag kunde faktiskt inte sluta skratta på hela vägen ner
och halkade nästan omkull flera gånger på köpet :)
Men jag är trött på att vara tjock nu...
Även om det verkar för många vara berättigat att tycka att man "blitt lite rund i ansiktet" och så vidare...
Helt ärligt.
Det ÄR inte kul att höra. Jag vet att jag är tjock, men knip för fan igen! :(
Jag var hemma från jobbet igår för mina händer och fötter var som ballonger när jag vaknade,
och när Robin slutade hade han med sig julmust
och en julskiva med Sanna ,Shirley och Sonja som jag nämnt att jag ville ha
så då grät jag förstås en liten stund...
Såg sen Kalle och chokladfabriken - och jag lipade som en sill, igen!
Fantastisk film :)
Kvällen spenderades sen med Emilie och Andrea framför Idol.
SÅ skönt att den kastrerade turken äntligen hade gjort sitt, och lyckades bli hemskickad...
:)
Hämtade även mitt paket från Ellos, med bland annat pepparkaksdräkten till snookien
och kappan som jag tänkt komma i om ett tag.
Men eftersom det är lite svårt att se om den kommer att passa mig,
fick jag be Robin sätta på sig den en sväng.
(jag lyckades bara knäppa de översta två knapparna.)
Llite motvilligt var det förstås, för den kändes ju visst väldigt "gay" att testa haha
Men jag tror jag får skicka tillbaka den och byta till en storlek större, för den satt okej på honom
och så liten blir jag aldrig hur mycket jag än skulle försöka!
Nu är det bara en dag kvar på jobbet...
Ska städa ur skåpet imorgon tänkte jag, och pyssla lite med alla pappper
som jag fortfarande inte har nån ordning på :)
Sen är det navelpill till tusen som gäller!
*wish me luck*
Det har kännts som en evighet måste jag säga...
...Robin har alltså kommit hem från jobbet, och inget annat :)
Men om jag lyckades lura nån med min rubrik så var ju det ett plus i kanten haha...
Näe ingen snook än, tio dagar kvar, och jag HOPPAS verklligen jag slipper gå mycket längre än så för jag börjar faktiskt bli trött på att vänta. Nio månader har gått mycket fort,
men slutspurten känns så fruktansvärt lååååång!
Vi hade både barnmorskebesök och sista mötet med föräldragruppen i torsdags,
så för att spara lite pengar parkerade vi på våran gamla parkering vid lägenheten
och gick sen ner på stan...
(det är fortfarande ingen som flyttat in där, knepigt...)
och eftersom det var lite kallt så försökte jag ju dra igen min jacka!
Trångt var det vill jag lova, och inte blev det någe bättre när Robin så skrattade åt mig
och tyckte jag såg ut som ett övermoget conference-päron.
*hmpf*
Okej då, lite bättre blev det faktiskt - jag kunde faktiskt inte sluta skratta på hela vägen ner
och halkade nästan omkull flera gånger på köpet :)
Men jag är trött på att vara tjock nu...
Även om det verkar för många vara berättigat att tycka att man "blitt lite rund i ansiktet" och så vidare...
Helt ärligt.
Det ÄR inte kul att höra. Jag vet att jag är tjock, men knip för fan igen! :(
Jag var hemma från jobbet igår för mina händer och fötter var som ballonger när jag vaknade,
och när Robin slutade hade han med sig julmust
och en julskiva med Sanna ,Shirley och Sonja som jag nämnt att jag ville ha
så då grät jag förstås en liten stund...
Såg sen Kalle och chokladfabriken - och jag lipade som en sill, igen!
Fantastisk film :)
Kvällen spenderades sen med Emilie och Andrea framför Idol.
SÅ skönt att den kastrerade turken äntligen hade gjort sitt, och lyckades bli hemskickad...
:)
Hämtade även mitt paket från Ellos, med bland annat pepparkaksdräkten till snookien
och kappan som jag tänkt komma i om ett tag.
Men eftersom det är lite svårt att se om den kommer att passa mig,
fick jag be Robin sätta på sig den en sväng.
(jag lyckades bara knäppa de översta två knapparna.)
Llite motvilligt var det förstås, för den kändes ju visst väldigt "gay" att testa haha
Men jag tror jag får skicka tillbaka den och byta till en storlek större, för den satt okej på honom
och så liten blir jag aldrig hur mycket jag än skulle försöka!
Nu är det bara en dag kvar på jobbet...
Ska städa ur skåpet imorgon tänkte jag, och pyssla lite med alla pappper
som jag fortfarande inte har nån ordning på :)
Sen är det navelpill till tusen som gäller!
*wish me luck*
1 KOMMENTARER | Allmänt | 2009-11-07 @ 22:56:45
En kulen natt natt natt...
Hade mycket trevligt nere hos fröken Munk i förrgår :) och vi spelade ett nytt spel som heter Retro.
Det tog förstås ett tag innan man fattade vad man höll på med (som vanligt med nya saker)
men sen försvann tre timmar väldigt fort vill jag lova!
Var ju förbi minneslunden innan jag åkte dit, men det var så mycket folk där så jag fick lite panik,
tände mina ljus - och då nästan mig själv på köpet - och åkte därifrån!
Så när jag lämnade spelkvällen for jag tillbaka för lite mer ensamhet :)
Hela kyrkogården var helt fylld med ljus, det var jättefint!
Tog sen bilen ut till ön och sa hej till mamma och pappa en sväng innan jag begav mig hemåt...
Det är ju så tråkigt att vara själv :(
Vaknade tidigt imorse (före åtta ÄR tidigt när man e ledig...)
av att hjärtat ringde och ville in, där han stod utanför dörren.
Och okej då, han fick väl det :)
När han sen åkte på jobbet, tog jag och pappa en tur till Laxsjö för att sätta ett ljus på farfars grav.
Men vi stannade först på Coop och köpte lite godis.
Eller rätt mycket godis faktiskt, det var ju så billigt!
Jag åt några stycken, men la sen bort min påse
- då jag av nån konstig anledning tyckte att det var onödigt att trycka i sig allt.
Men så tänkte inte pappa :)
När vi nådde Föllinge hade han mulat i sig allt godis han köpt!
(och mådde sen illa resten av resan)
Bara av att han såg min godispåse i baksätet fick honom att låta konstigt haha
Fick till och med stanna för luft på vägen hem...
:)
Robin slutade jobba vid åtta, och kvällen avslutades med spagetti och köttfärssås
framför Änglar och Demoner.
Nu hade jag tänkt lära mig lite mer om föräldrapenningen på försäkringskassans hemsida,
men SÅKLART håller de på och uppdaterar den, och det går inte logga in före 13.00.
Bara för att jag inte kan sova... *suck*
Usch vad det känns gruvsamt allt sånt där som har med papper att göra :(
Det tog tre veckor innan jag fick första svaret från dem, och nu ligger mina inkomstuppgifter
uppe i Umeå för beräkning, innan de skickar ner dem till mig för att jag ska godkänna,
och som jag då ska skicka tillbaka till försäkringskassan!
Och då lär det ju ta minst tre veckor till innan allt är klart, så jag fattar inte hur jag ska få några pengar överhuvudtaget....
Ska bara jobba denna vecka ut, känns knepigt men skönt på samma gång :)
Och två veckor till beräknat datum, helt sjukt vad tiden gått fort!
Började "packa" lite igår, och idag ska vi åka förbi Barnens Hus och tala om att vi vill hämta
barnvagn och bilstol...
Shit!
Tror inte nån av oss fattar vad detta innebär riktigt.
:)
0 KOMMENTARER | Allmänt | 2009-11-02 @ 07:23:04
