Det är så mycket enklare att se framåt när inte alla bra minnen rycker undan fötterna för en hela tiden.. Det är alltså enklare att inse att valet man gjort är något bra, när allt är åt helvete. Precis när man tror att det börjar lossna dessutom. Oförståelse och patetisk hämndlystnad à la en fjortonåring "gör du så, gör jag så" svider i både mina ögon och hjärta idag, låter det stanna där och går inte in nåt djupare i vad som hänt, tröttheten är grymt påtaglig om vi säger så. Men som vanligt hamnar jag här i sängen med för många tankar, som åter igen förblir olösta och jag kommer ännu en morgon vakna med påsar under ögonen och en jobbig känsla som inte vill försvinna. Men ja, när allt går åt helvete så ser man ljuset på ett annat sätt. Det KAN inte annat än bli bra det här!
Och näe jag kommer aldrig kunna lova att inte gråta var femte minut om du inte slutar såra mig var femte minut. Fatta det. Men du slipper i alla fall se den delen av mig, det har du rätt i.