Alltid förberedd för storm? Hm, det vet jag inte om jag kan påstå.. Men jag kan i alla fall tänka tills det knappt finns nåt kvar, och jag har känslor utan uppehåll. Jag ljuger för för mig själv när jag säger att jag inte gråter längre. Jag faller isär av mina tankar. Jag faller isär av detta pusslande med glädje och sorg som dag efter dag avlöser varann. Precis när man tror att det börjar gå mot bra så är det nåt nytt som trampar ner en i den här gyttjan lite lite till... Det går framåt i lägenheten. Tumme upp för det! Och många tusen tack till mina föräldrar som ställt upp som de gjort. ❤ Att jag knappt får se mitt barn på en månad är tyvärr den hårda konsekvens som att äga ett hus - inte ens en månad till - och att renovera på ett annat ställe samtidigt, står för. :( Men snart så. Och grattis till mig, hösten är här... Jag som brukar må så bra när det blir höst redan som det är... Missförstå mig rätt! Hösten är fantastiskt vacker med alla sina färger, men det är ändå nånting med den som river sönder mig inifrån och jag kan inte förklara det. Och så stoppar vi in lite mer vardagskaos på det så får vi se hur det går... Jag har förlorat en tävling, men vunnit ett val. Men att stå helt utanför det där som jag blir ledsen av, det kommer jag aldrig lyckas med. Jadå papi, jag ska 'gå över bron' :) Men känns som att jag skulle behöva en spark i baken för att inte hoppa när jag kommit halvvägs..