Ja var nånstans ska jag börja..?
Har så mycket som snurrar i skallen nu, så jag blir nästan lite yr och illamående.

I förrgår, 3 augusti, slutade i alla fall min farmors hjärta slå
jobbigt att erkänna men det förstås för hennes bästa.
Bra dag att dö på kanske? Fantastiskt soligt, i princip inga moln
och hon hade fri sikt upp till himlen  :)
Ja jag lovar - där är hon och ingen annanstans.
Nu får hon och farfar äntligen vara tillsammans igen! ♥

Har inte haft en sekund över att tänka på allt det här, vad det betyder,
kanske har jag även valt att inte tänka, självbevarelsedrift...
Kommer må så fruktansvärt dåligt om jag börjar, och att sluta är svårt.
Det spårar liksom ur för mig.
Men nu när jag sitter här i min ensamhet och så också uttrycker mig med ord
så får tårarna ändå falla för första gången över det.

(...och över en massa annat...)


Vi har redan börjat "riva ner" hennes lägenhet
- dock ett måste om vi ska kunna hyra ut den om tre veckor!
Mycket som måste fixas. Mycket.
Porslin som ska plockas ner i lådor, tapeter ska rivas ner från väggarna,
och så ska det målas och bytas köksinredning.
Detta gör förstås också att man inte har tid att tänka... *skönt*


Men det kommer tillbaka när man minst anar det.


Nu ska jag bara sitta här i hörnet på min soffa,
fundera över världsproblem kanske
så mina egna inte blir lika stora, och kanske även bortglömda...